Lågpris

Det hävdas ofta, och med all rätt, att arbetskraft som arbetar i Sverige ska göra det i enlighet med svenska avtal. Vi ska inte ha någon osund konkurrens mot svensk arbetskraft. Däremot har vi ingenting emot att profitera på dåliga löner och svåra arbetsvillkor i främmande länder.

Den mesta massproduktionen av konsumtionsvaror sker numera som bekant i fjärran östern där människor under svåra förhållanden förser oss med billiga varor, varor som vi för småpengar konsumerar. Det handlar dock inte bara varor vi importerar, charmen med att åka på semester till fjärran länder ligger inte bara i sol och bad i ett behagligt klimat, det handlar också till stor del om att under ett par veckor leva ett lyxliv som vore omöjligt om priserna vore som svenska. Konsumtion av varor och tjänster till låga priser är alltså OK, bara det inte konkurrerar med svenska intressen.

Jag funderar ibland på hur det skulle vara om det satt 5000 kinesiskor i Borås och sydde kläder åt oss på de villkor som gäller i Kina. Visst skulle man kunna säga att de konkurrerade med svenska sömmerskor, men i ärlighetens namn måste vi medge att antingen sys kläderna i på de kinesiska villkoren eller också sys de inte alls. Vi rika svenskar är ju inte beredda att betala en femtiolapp mer för en tröja bara för att ge folk ett bättre liv! Nej, lågpris och full konkurrens ska det vara, det tjänar ju alla på.

Men om sömmerskorna satt i Borås skulle orättvisorna bli tydliga och vi som profiterar på andras fattigdom kanske skulle börja fundera på våra värderingar. Det är mycket svårare att vända bort blicken från människor i vår närhet än från de som finns på andra sidan Jorden.